Som i alla krig är sanningen ett offer och att försöka reda ut exakt vad som just nu sker i Georgien går över min förmåga. Dock tänkte jag peka på några aspekter i konflikten som på det stora hela rör den värld vi lever i.

Ryssland måste stoppas
Det verkar som att Ryssland under måndagen närmar sig huvudstaden Tiblisi och de rykten som säger att Ryssland strävar efter att omkullkasta den georgiska regeringen med president Micheil Saakasjvili i spetsen kan mycket väl vara sanningsenliga. Redan tidigare var det ryska svaret på de georgiska anfallen mot separatister bortom alla rimliga proportioner och Rysslands inkräktande på den georgiska suveräniteten måste stoppas.
Läs artiklen i sin helhet här »

I en rapport som the Guardian rapporterar om skrivs det om att biobränsle ligger bakom 75% av prisökningen på mat världen över. Det är avsevärt mer än de 3% som Vita Huset tidigare framhävt. Nyheten kommer efter en strid ström av NGOs och andra källor som ifrågasatt satsningen på biobränsle. EU verkar redan ta situationen på allvar och talar om att tolka om sina tidigare satta mål på 10% biobränsle och istället nämna “förnybara bränsle”. En policy-förändring kanske är att förvänta sig. Även om avtalen med Brasilien, världens största etanol producent, är under förhandling. En positiv aspekt är dock att det främst är konverteringen av majs som ställt till det för matpriserna. Sockerrör, som odlas i Brasilien, nämns inte som en problematisk gröda i rapporten. Hur som helst. I grunden finns en mer problematisk situation. Nämligen kopplingen mellan miljö, ekonomi och social utveckling.

Den omedelbara risken är att vårt samhälle inte ser den farliga cirkel som kontroversen kortsiktighet vs långsiktighet kan åstakomma. Vi har här tidigare diskuterat hur man kan koppla klimatförändringar med dagliga situationer. Enligt rapporten: matpriserna har ökat pga majs blir bränsle istället för mat. Detta har lett till att 100 miljoner människor är försatta i fattigdom vilket leder till problem och till och med upplopp världen över. Människor dör i sviterna av ökade matpriser. Detta är det första en regering och en omvärld bör fokusera på.

Läs artiklen i sin helhet här »

När jag idag såg att USA lagt ett resolutionsutkast framför säkerhetsrådsmedlemmarna som innehöll riktade sanktioner mot Robert Mugabe och till honom närstående kände jag mig tvungen att skriva någonting om vad som händer i Zimbabwe och om säkerhetsrådets agerande.

Den 23 juni antog säkerhetsrådet ett ordförandeuttalande där våldsamheterna i samband med valkampanjerna fördömdes. Även den inhemska regeringens aktioner som förnekat den politiska oppositionen rättigheten att kampanja fördömdes. Uttalandet benämndes av Rapports utrikespolitiska kommentator Bo-Inge Andersson som urvattnat och mesigt. Jag skulle kalla det en bra början.

Läs artiklen i sin helhet här »

Det lät lite konstigt tyckte jag när plöstligt svensk media angrepp EU för att vilja registrera bloggare. Det skulle betyda att vi här på Nya världen också skulle bli registrerade. Som så ofta så tycks angreppet vara skrämselpropaganda från en mediakår som inte har helt koll på vad som är vad i EUs byrokratiska processer. Kanske inte kan anklaga dem för dumhet, EUs regelverk är minst sagt komplicerat, mycket pga att vi inte har en “konstitution”. Kanske kan man inte heller bortse från den hätska debatten runt den nya FRA lagen, (som det skrivs om idag på DN) som tillskillnad från EUs påhittade bloggregistrering verkar direkt farlig. Nä, att nappa på ett förslag från en MEP och blåsa upp det till konstlade nivåer verkar mest vara en spin-off på läsarnas FRA skeptisism. På tal om FRA lagen så har vänner från praktiskt taget hela världen undrat varför vi i Sverige ville ha en lag som påminner mer om USAs terrorlagar än Danmarks yttrandefrihet. Tja, inte vet jag, men det verkar ju ytterst konstigt.
I alla fall, den här artikeln från EU Observer ger lite balans och insikt i bloggregistrerings debatten: http://euobserver.com/9/26407 (längst ner på sidan kan ni läsa vad svensk media rapporterat).

För er som har missat det så har Al Gore kommit med en ny slide show: http://www.ted.com/talks/view/id/243

Al Gore behandlar nu kapacitet och vad som måste ske för att vi ska kunna tackla klimatförändringen. För de klimatförändringsförnekare som finns kvar beskriver han kort de argument som behandlar solvariationer. Lyckligvis släpper han dock den faktaförklaring som nu torde vara onödig. De som fortfarande driver sina ofta konspiratoriska teorier om forskningens äkthet har ingen trovärdighet kvar. Skönt är det. För det är en väldigt oansvarig linje att förespråka. Al Gore behandlar nu istället det demokratiska kapacitetsbyggandet som måste tillkomma för att vi effektivt ska kunna bemöta klimatproblematiken. Det har skett en diskursiv förändring från att behöva förklara den tydliga faktan som en absolut majoritet av världen forskare förmedlar, till en aktionsretorik. Denna argumentation går även att skönja i den bredare klimatförändringsdebatten. En förändring som är väldigt produktiv.

Läs artiklen i sin helhet här »

På New York Times hemsida finns ett klipp där Barak Obama svarar på George Bushs inte särskilt subtila kritik mot Obamas förmåga att försvara USA och långsökta liknelser med Hitler. John McCain följde senare upp med kommentarer om som kritiserade Obama för dennes uttalade vilja att samtala med Ahmadinejad.

Obamas svar går i stort ut på att han välkomnar en säkerhetspolitisk debatt med republikanerna. Han pekar på hur republikanerna har en del att förklara gällande sin egen förmåga att försvara sitt land och föga förvånande pekar han på kostnaderna i Irak och oförmågan att hålla tillbaka Taliban i Afghanistan. Han framhåller också att det land som gjort de största strategiska vinsterna på USA:s invasion av Irak är grannlandet Iran. I denna analys har Obama helt rätt - det är alldeles uppenbart att maktbalansen i regionen är rubbad och det är inte enbart Israel som fruktar Irans ökade styrka, inflytande och möjliga försök att införskaffa kärnvapen. Såväl Saudiarabien som Turkiet hyser oro över Irans ambitioner.

Läs artiklen i sin helhet här »

Under söndagen (11/5) rapporterades nästan 30,000 döda och 30,000 saknade. Hjälporganisationer varnar för att 1,5 miljoner människor kan gå mot samma öde i sviterna av cyklonen som drabbade Burma för nio dagar sedan. Avsevärd kritik riktas mot juntan som vägrat låta utländska hjälporganisationer skicka förnödenheter. Det läget ser ut att förbättras. I en artikel i brittiska BBC kan man läsa något som inte frekventerar medierna nämnvärt, nämligen mangrove som naturligt skydd eller kanske mer avsaknaden av växten. Miljöförstöring, landåtervinning och ekonomiska intressen har fått många av världens länder att drastiskt skövla mangrove genom åren. Det har visat sig kosta liv.

Mangroveskog är en annorlunda växt. Den trivs bäst där saltvatten och sötvatten möts. Den har förmåga att stå emot tidsvattenkrafter, höga saltvatten halter och låga syrenivåer samt erbjuder habitat för mängder av arter. Mangroveområden erbjuder också bränsle för matlagning och annan träkol. Slutligen har mangrove också visat sig effektiv som naturligt “eko”-skydd mot naturkatastrofer. I synnerhet efter Tsunamin var mangroveskogens möjligehter på tapeten. I en rapport från International Union of Conservation for Nature (IUCN) beskrevs den positiva effekt som mangrove kan ha i kampen mot klimatförändringar.

Läs artiklen i sin helhet här »

Jag återvänder till Sverige för en kort visit från mitt nuvarande hemland. Redan på Öresundståget kastas jag in i Mats Qvibergs SvD inlägg i företagsetik. Efter att spenderat de senaste månaderna med just företagens ansvar, blir jag glatt överraskad och sugen på att kommentera. Qviberg menar att företagen har gått för långt i sitt snack om etik och moral. Det hör inte hemma på marknaden. Dessa frågor ligger på statens bord. Han ställer sig främst kritisk till Corporate Social Responsibility (CSR). Det är mest något flummigt och är bara fel att engagera sig då staten är den som ska ta hand om miljöproblem och sociala problem.

Qvibergs krönika representerar den klassiska bilden av en ekonom. Marknaden har sin uppgift att producera och ska fokusera på denna. Staten sätter gränser i form av lagar och denna lägstanivå är vad företag bör eftersträva. Han säger: “Lagen räcker, goda värderingar har man ändå”. Han menar, vilket många ekonomer skulle göra, att staten har som uppgift att rensa upp vad ekonomisk utveckling ställer till med. Samtidigt som staten ska ta hand om de värden marknaden inte kan producera, sk gemensamt gods (common goods). Detta är som sagt en klassisk, ganska naiv syn på hur en drömvärld skulle kunna fungera. Genom ökad konkurrens och mer frihandel blir alla rikare och därmed lyckligare. Låter ju utmärkt. Problemet är att staten inte klarar av dessa uppgifter. Marknanden är en hejare på att producera men staten reder inte ut alla externaliteter. Miljöförstöring och sociala missförhållanden kanske är de värsta.

Läs artiklen i sin helhet här »

Komplext är ett av de vanligare orden man stöter på i artiklar om miljö och säkerhet. Jag gillar inte alltid ordet, det ger en en känsla av oöverskådlighet. Men efter att ha skummat igenom Carl Bildts tal vid IISS slog det mig återigen hur många vinklar det finns på klimatförändringen. Få är de som fortfarande tror på att klimatförändringen inte äger rum. Skönt är väl det. Ofta undrar jag om skeptikerna även satt och skrek på 80-talet när vi som då gick i skolan lärde oss om växthuseffekten. Klimatskeptiker är ett av mina favorittema. Klimatförändringens följder ett annat. Åter till Calle. Vad han menar i sitt tal är att kärnkraft kommer bli en viktig del i många länders insats mot koldioxid-utsläpp. Oljan kommer också ta slut och länder som Kuwait funderar på att ransonera och ersätta den med kärnkraft. Carl Bildt menar att många länder funderar på samma utveckling. Kärnkraft kommer bli vanligare i länder som kanske inte är mest lämpade för att ha ansvaret. Han drar vidare länken mellan civil och militär användning. Ökad civil användning medföljer ökad risk för militär användning. Det finns många liknande och ibland oväntade följder av klimatförändringen.

Läs artiklen i sin helhet här »

När staters regeringar agerar inom internationella organisationer har stater minst tre olika intressen att ta hänsyn till; organisationens intresse, statens internationella intresse och inrikespolitiska intressen. Ofta sammanfaller åtminstone de två första, en stat är förmodligen med i en organisation för att de på ett eller annat sätt anser det gynna statens internationella intresse. Ibland kan dessa två intressen kollidera. Ofta sker detta när regeringar låter inrikespolitiska intressen styra landets utrikespolitik. I dagarna har vi sett ytterligare exempel på detta när Grekland vägrar Makedonien inträde i NATO tack vare en bilateral tvistsom liknar ett sandlådekrig.
Läs artiklen i sin helhet här »